Intet är som väntans tider...
Prickig son bankar på något inne i sitt rum. Jag kan ju emellertid inte släppa blicken från ugnen och gå för att se vad han gör. Så länge det låter så lever han i alla fall...
Kom på att osten gick åt till gårdagens lasagne. Om ett bröd de facto blir resultatet så får jag alltså ANTINGEN förnedras till att använda stor sons mjukosttub, ELLER tulla på prickig sons födelsedagstårtefrostingphiladelphia. Föredrar det senare, men så ond kan väl ingen moder vara?
Darn. Nu kommer prickig son och påtalar att han har orenat sig. Antar att en god mor får släppa blicken från ugnsluckan och åtgärda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar